alltid den här jävla saknaden! den tynger ner mig så sjukt mycket, den finns alltid där, varje dag och varje timme. brukar man inte säga att tiden läker alla sår, jaa inte då mina utan de blir bara värre med tiden! jag sitter och kollar på gamla tävlings filmer, gamla bilder och helt plötsligt börjar jag tro att kirran fortfarande lever, att allt bara är en stor mardröm, jag börjar tro att de är henne jag ska till i stallet och inte king. jag börjar tänka när nästa tävling är och vilka klasser vi ska tävla, men allt är bara felfelfel hon finns inge mer, min bästa vän är död, och det tar på mig. det tar på mina krafter och på min ork, jag är ledsen konstant även fast jag inte visar det. hon är död, borta.
jag kommer aldrig bli mig själv igen, jag kommer alltid ha den här saknaden, mer eller mindre, hon var mitt allt, min bästa vän och min ponny som tog mig från botten till toppen på 4 år, och nu är hon helt plötsligt borta, hon står inte där i stallet, hon gnäggar inte när jag kommer, hon finns inte.
Jag saknar dig och jag älskar dig, du är och kommer alltid vara och har alltid varit världens finaste ponny! du var mer än guldvärd när du fanns hos oss! <3
de bandet som vi byggde upp kommer jag aldrig mer få med en häst, vi kände varandra innan och utan, och jag behövde bara tänka galopp så började du galoppera, vi läste av varandras tankar och vi levde i en saga <3