mitt år

Januari
Kirran var fortfarande under igångsättning från förra sommaren då hon fick ''diagnosen'' hovbroskförbening, vilket betyder att brosket i hoven har blivit till ben, det är ärvsligt (stavning?) och hennes morfar hade det, jag tog det vääldigt försiktigt med att sätta igång henne
Februari
Hon var fortfarande under igångsättning men vi började hoppa lite smått under Februari
Mars, i Mars var hon helt igångsatt och jag for till thailand så sanna min kompis fick tävla och rida henne, fick ett medelande på facebook att dom hade gått omkull och att sanna hade fått en wiplersskada (stavning?) hade ju panik, men kirran hade klarat sig fint, kirran hade tydligen fastnat i underlaget eller hur man nu ska säga och kunde inte lyfta hovarna men hon försökta och de resulterade en krach!
Hur många kan hänga sådär på sin häst? som sagt jag och kirran hade en väääldigt bra relation, den bästa man kan få mellan häst och ryttare faktiskt!
April, hände ingenting där nästan, allt rullade på bra!
Maj, helvetesmånaden! jag tävlade i vännes och i älvsbyn, kirran vägrade ut sig gång på gång och alla skyllde på mig, '' du driver inte nog mycket '' ''du är rädd för att hoppa sen kirrans och sannas krach'' '' du är rädd'' MEN NAE, jag var inte rädd, jag hade mycket fart, eller ja normalt för oss, jag höll om henne, jag drev, jag red, jag gjorde ingenting fel! jag satt i timmar med min tränare och mamma och försökte verkligen förklara att jag inte var rädd men ändå så gav sig dom inte, jag sa att de är inge fel på mig de är fel på kirran, hon byter galopp innan hindret, hur normalt är de? hon vägrar ut sig på en LD bana och som hon kunde leka över för TRE ÅR SEN, kirran har antingen ont någonstans eller så är hon bara sto tjurig! efter ett tag så lyssnade dom ju, jag hade rätt!

Juni
tog vi kirran till veterinären och de gav inga bra beslut, antingen så behåller vi henne som promenad häst eller så får hon vandra upp till himlen, jag storbölade, flera veckor, timmar, dagar om det där beslutet, jag ville ha kvar henne men samtidigt så visste jag hur ledsen hon skulle bli om hon inte fick hoppa, de hon älskade mest utan allt! hon levde för att hoppa vilket jag också gör!
men jag kunde ändå rida henne, i skritt, så de gjorde jag! varenda sekund på hennes rygg var med värd än guld för mig! vi for även och badade och hade en ponnysommar, den sista i mitt liv!
Jag var så glad!
Juli, ja inget hade förändras, jag var mindre och mindre i stallet för jag visste att snart, snart kommer bomben och hon avlivas. jag ville inte fästa mig för mycket i henne även om jag redan hade gjort de under 4 år. hon var mitt allt!
 
Augusti
Fick ett samtal av mamma den 1a augusti, antingen så avlivar vi henne imorgon eller på lördag, tankarna snurrade och jag tänkte, nej nej inte nu, snälla vad som helt men inte det här, och inte nu! 
Det blev att hon for upp till himlen dagen därpå, jag grät och grät, var ledsen hela LK, jag var jävligt bra på att dölja det, jag orkade fan inte! tänk er att ni är världens lyckligaste, ni har allt ni behöver för att må bra, så helt plötsligt lämnar ni erat allt på ett okänt ställe för att dö! jag hade ångest, panik och jag var ledsen konstant!
på dom här bilderna hade hon bara 3 timmar kvar att leva, därför tårarna forsar ner för mina ögon. hon fattade ju inte varför jag var ledsen, hon var fortfarande lika glad och älskade livet. Min älskling, vila i frid <3
18 dagar efter hade jag en ny häst, King. jag var fortfarande ledsen för kirran men jag tänkte att snart går det över jag har ju en ny häst, det kommer gå lika bra för oss!
Jag hade fel, jag har inte kommit över kirran ännu men jag hade även rätt med en sak, det kommer gå lika bra med min och kings tävlingskarriär som de gjorde med min och kirrans, minst 2 rosetter hem från varje tävling ( utom då hon hade ajaj ) hon var bäst och king ska bli minst lika bra!
nu orkar jag inte skriva nå mer om månader, utan ni har ju följt bloggen så ni ser ju, träningar,träningar, och ännu mer träningar! allt för att bli bäst och nå toppen helt enkelt!

Kommentarer

Skriv en kommentar








Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus